Drömmar om rosor och eld

Drömmar om rosor och eld utspelar sig på 1600-talet i Loudun i Frankrike. Handlingen är baserad på verkliga händelser när nunnor i ett kloster i  trodde sig vara besatta av demoner. Liksom andra romaner av Eyvind Johnson, som Hans nådes tid, är Drömmar om rosor och eld inte bara en historisk roman av sällsam lyskraft utan också en spegel av samtiden och alla tider och hur enskilda människor drabbas av maktspel och förtryck.

Huvudperson är den unge och begåvade jesuitprästen Urbain Grainier som utmanar småstadsmoralen med sin självständiga personlighet och dragningskraft på kvinnor. Grainier blir på grund av detta offer för hat och avund i staden och för kardinal Richelieus maktutövning. Det startas flera processer mot honom men han lyckas alltid klara sig från att kastas i fängelse.

När demonerna börjar hemsöka nunnorna klostret i staden ser prästerna som agerar demonutdrivare sin chans att krossa Grainier. I inkvisitoriska förhörsmetoder anklagar de Grainier för att ligga bakom demonattackerna och han häktas som en på förhand dömd man. Han döms till slut till döden och bränns på bål efter en fruktansvärd tortyr.

Den romantiske klockaren på Rånö

Den romantiske klockaren på Rånö är ansedd som ett mästerstycke i svensk prosakonst. August Strindberg skrev berättelsen 1888 och den publicerades samma år i novellsamlingen Skärkarlsliv.

Novellen handlar om Alrik Lundstedt som en sommardag 1859 far från Trosa till Stockholm för att utbilda sig till organist vid Musikaliska akademien. Han är en blyg och försagd dagdrömmare med en livlig fantasi där han blir djärv och självsäker.

Alrik blir elev till en musikprofessor som är organist i Jakobs kyrka, vars orgel ägnas en storslagen beskrivning. Han drömmer om en ung flicka som han får syn på bland åhörarna i kyrkan. Han vågar inte närma sig henne men i hans fantasi blir hon hans förlovade. Alrik blir så småningom klockare och skollärare på Rånö i Stockholms skärgård och fortsätter att fantasifullt förgylla den trista verkligheten.

Mot slutet av novellen kommer en överraskande upplysning som ger en förklaring till att Alriks drömmartillvaro. Den har sin grund i en barndomsupplevelse där hans mor dött under dunkla omständigheter. Alrik var inte själv delaktig i dådet men skuldkänslorna har gjort att han begravt upplevelsen under sina fantasier och därmed förträngt händelsen. Han berättar det för prästen som lugnar honom och säger att Kristus förlåter allt.

När Strindberg sände novellen till förlaget fann Karl Otto Bonnier att slutet föreföll konstruerat och att det inte stämde med Alriks karaktär i övrigt. Strindberg svarade att det inte spelade någon roll vad det var för brott, huvudsaken var "att ett lik låg i lasten likgiltigt vilket". Han ville inte ändra något utan fortsatte "Jag tror att författaren under febern ledes rätt, om han ock efteråt på nykter kaluf tycker att ett kunnat vara ett annat. Därför törs jag nästan aldrig ändra, och när jag ändrat har jag fördärvat. Summa summarum vad jag haver skrivit det haver jag skrivit!".

Strindberg anknyter i novellen till sina egna problem som diktare och människa. Den behandlar ämnen som skuld och befrielse och sammanblandningen av fantasi och verklighet öppnade för en ny fantasi- och dröminspirerad diktning som "Ett drömspel".

I förordet till novellantologin Svenska berättare (1952) beskrev Artur Lundkvist novellen på följande sätt:

"En livshistoria om besvikelse och nederlag, en lågande själs skeppsbrott bland vardagskravens trivialiteter, har fått uttryck i en prosasymfoni som samtidigt är en koncentrerad roman, en fantastisk ordmålning, buren av orgelmusik och lyftande sig i mäktiga böljor. Klockaren på Rånö är en äkta Strindbergsgestalt: nederlagskänslan och självmedlidandet i sin tragikomiska förklädnad omsusas av titaniska drömmerier. Den till extas uppiskade verklighetskonflikten låter på samma gång den utsattes vaksamhet, den överkänsliges misstro, det nevrotiska temperamentets stormighet framträda på ett typiskt strindbergskt sätt."

Tre porträtt

Tre porträtt. Tre kortromaner. Tre berättelser om märkliga levnadsöden och  den förunderliga samtiden. I centrum för allt står berättaren själv som efterhand framstår som bokens verkliga huvudperson. Klas Östergren har sällan varit bättre och mer tankeväckande i denna bok från 2002.

Kvinna i starkt ljus handlar om en politiker, Eva, som är gift med den notoriska spelaren Jörgen. Berättaren kör den berusade Jörgen hem en kväll, vilket leder till berättaren och Eva inleder en kärleksaffär, som avbryts när hon blir invald i EU-parlamentet. I Bryssel råkar Eva ut för ett bankrån och för att lugna en gammal dam säger hon att rånet snart ska vara över och berättar precis vad som ska hända fram till att rånaren ger sig av. Detta visar sig vara exakt vad som sker och Eva blir misstänkt för samröre med rånaren. Hon blir utsatt för hård massmedial press, och dessutom för utpressning av rånaren som förlorat sitt byte. Berättaren får av Jörgen veta att Eva tidigare har upplevt rånet i en dröm och att hon haft ytterligare en dröm om en roulettvinst på spelklubben. Berättaren går dit för att spela på de siffror som Jörgen nämnt, eftersom Jörgen själv är portad på klubben, och han vinner en halv miljon. När berättaren träffar Eva en sista gång förnekar hon att hon haft sanndrömmar och att Jörgen har hittat på allt. "Hur han burit sig åt för att få det hela att fungera skulle jag aldrig få veta och det ville jag heller inte. Den kunskapen var förenad med livsfara."

Kamrat i blå uniform är berättelsen om en dyster kamrat till berättaren som efter att i hela sitt liv tjänat Stockholms lokaltrafik plötsligt tycker sig ha funnit en ny mening med sitt liv. Han är närmast euforisk och nyfrälst när berättaren möter honom, men strax därefter "exploderar" han när ett kärl i huvudet brister och han avlider omedelbart.

I den sista berättelsen Kollega med gul skål träffar berättaren en författarkollega på ett möte och överlåter till honom ett uppdrag om att dokumentera en svensk familj som gått med på att donera sitt hem till arkivering för framtida forskning. Familjen visar sig vara helt utan konflikter och problem och resultatet blir att kollegan skriver ett märkligt drama utan dramatik om denna perfekta familj.

En lust att leva

En lust att leva (The Wanting Seed, 1962) är en dystopisk framtidsvision av Anthony Burgess som lite oförtjänt hamnat i skuggan av den mer bekanta A Clockwork Orange. Burgess är en författare som ofta rör sig mellan uppsluppen humor och blodigt allvar utan att gränsen är tydlig och En lust att leva är förmodligen hans mest makabra verk i den vägen.

En lust att leva utspelar sig i ett framtida England och är en roman som framför allt belyser överbefolkningsproblemet. Detta försöker man i romanen lösa med fortplantningsförbud och uppmuntran till homosexualitet. Men befolkningen växer ändå, liksom bristen på livsmedel och kannibalism börjar förekomma bland folket. Ett krigsministerium ser då en lösning på dilemmat och startar ett påhittat krig där befolkningen ställs mot varandra på slagfälten och där liken tas om hand och förvandlas till välsmakande köttkonserver. Samtidigt blir detta krig ett tillfälle att befria samhället från störande folkelement som ligister, upprorsmakare och alltför fertila kvinnor.

En gåtfull vänskap

En gåtfull vänskap är en finstämd och berörande berättelse av en av japans främsta författare, Yoko Ogawa, som med denna roman introduceras på svenska.

Romanen handlar om en ung kvinna som börjar arbeta som hemhjälp åt en äldre matematikprofessor. Denne har efter en olycka drabbats av en hjärnskada och kan bara minnas de senaste åttio minuterna av sitt liv. Lågmält och osentimentalt skildras den egenartade vänskap som växer fram mellan kvinnan, hennes tioårige son och professorn, som introducerar dem för matematikens sällsamma värld och får dem att se tillvaron på ett nytt sätt.

1Q84. Första boken.

Tokyo 1984. Den unga kvinnan Aomame sitter i en stillastående taxi på motorvägen, försenad till ett viktigt möte. Tonerna av Janaceks Sinfonietta ljuder i bilradion och chauffören föreslår att hon lämnar taxin och klättrar nedför en trappa på motorvägsbron. Aomame nappar på förslaget och upplever då att hon har förflyttats till en parallell verklighet. Hon läser artiklar i tidningar om händelser hon inte alls känner igen och på himlen lyser två månar. Hon kallar denna alternativa värld för 1Q84, där Q står för questionmark.

Aomame, något av en japansk Lisbeth Salander, är personlig tränare och i hemlighet lönnmördare åt en organisation som skyddar kvinnor som utsatts för våld. Genom denna verksamhet leds hon till grundaren för en märklig religiös sekt vilket kommer att förändra hennes tillvaro.

Den andra huvudpersonen är Tengo som är en opublicerad författare. Han får i uppdrag att språkligt bearbeta det lovande men illa skrivna romanmanuskriptet Luftpuppan, författat av den dyslektiska och tillbakadragna tonåringen Fukaeri för att i hemlighet lansera denne som litterär stjärna. Fukaeri visar sig ha en bakgrund i den gåtfulla sekten Sakigake som man anar kommer att förena Aomame och Tengo.

Den första delen av 1Q84-trilogin är en i grunden ganska enkel historia där Aomames och Tengos öden skildras i alternerande kapitel utan några större berättartekniska finesser. Men efterhand leder berättelsen in i allt mer förunderliga komplikationer och sammanhang och man dras fascinerad in i denna säregna fiktiva värld. Murakami är en författare som på ett unikt sätt förenar lättsam populärkultur med djupgående metafysiska spekulationer och man ser fram emot att läsa fortsättningen av denna berättelse.

Nattens lekar

1947 gav Stig Dagerman ut Nattens lekar. Efter att tidigare ha firat triumfer med romanerna Ormen och De dömdas ö och reseskildringen Tysk höst var det hans första novellsamling. Boken innehåller sjutton noveller varav flera tidigare varit publicerade i tidskrifter. Det är väl framför allt de realistiska berättelserna i bokens första hälft som blivit klassiker, titelnovellen om pojken som ägnar sig åt nattliga lekar och fantasier för att uthärda sin tillvaro, pubertetsångesten i Bon soir och familjedramat Var är min islandströja? med sina virtuosa inre monologer.

De symboliska och expressionistiska novellerna i bokens senare del är av lite mer skiftande kvalitet och intresse. Bäst fungerar det när realism och symbolik flyter samman som i  Den hängdes träd och Tornet och källan. Av de symboliska berättelserna utgör den avslutande novellen Vår nattliga badort en egenartad höjdpunkt. Det är en suggestiv berättelse där människans sanna tillvaro framställs som en skräpig och smutsig badort.