Drömmar om rosor och eld

Drömmar om rosor och eld utspelar sig på 1600-talet i Loudun i Frankrike. Handlingen är baserad på verkliga händelser när nunnor i ett kloster i  trodde sig vara besatta av demoner. Liksom andra romaner av Eyvind Johnson, som Hans nådes tid, är Drömmar om rosor och eld inte bara en historisk roman av sällsam lyskraft utan också en spegel av samtiden och alla tider och hur enskilda människor drabbas av maktspel och förtryck.

Huvudperson är den unge och begåvade jesuitprästen Urbain Grainier som utmanar småstadsmoralen med sin självständiga personlighet och dragningskraft på kvinnor. Grainier blir på grund av detta offer för hat och avund i staden och för kardinal Richelieus maktutövning. Det startas flera processer mot honom men han lyckas alltid klara sig från att kastas i fängelse.

När demonerna börjar hemsöka nunnorna klostret i staden ser prästerna som agerar demonutdrivare sin chans att krossa Grainier. I inkvisitoriska förhörsmetoder anklagar de Grainier för att ligga bakom demonattackerna och han häktas som en på förhand dömd man. Han döms till slut till döden och bränns på bål efter en fruktansvärd tortyr.

Den romantiske klockaren på Rånö

Den romantiske klockaren på Rånö är ansedd som ett mästerstycke i svensk prosakonst. August Strindberg skrev berättelsen 1888 och den publicerades samma år i novellsamlingen Skärkarlsliv.

Novellen handlar om Alrik Lundstedt som en sommardag 1859 far från Trosa till Stockholm för att utbilda sig till organist vid Musikaliska akademien. Han är en blyg och försagd dagdrömmare med en livlig fantasi där han blir djärv och självsäker.

Alrik blir elev till en musikprofessor som är organist i Jakobs kyrka, vars orgel ägnas en storslagen beskrivning. Han drömmer om en ung flicka som han får syn på bland åhörarna i kyrkan. Han vågar inte närma sig henne men i hans fantasi blir hon hans förlovade. Alrik blir så småningom klockare och skollärare på Rånö i Stockholms skärgård och fortsätter att fantasifullt förgylla den trista verkligheten.

Mot slutet av novellen kommer en överraskande upplysning som ger en förklaring till att Alriks drömmartillvaro. Den har sin grund i en barndomsupplevelse där hans mor dött under dunkla omständigheter. Alrik var inte själv delaktig i dådet men skuldkänslorna har gjort att han begravt upplevelsen under sina fantasier och därmed förträngt händelsen. Han berättar det för prästen som lugnar honom och säger att Kristus förlåter allt.

När Strindberg sände novellen till förlaget fann Karl Otto Bonnier att slutet föreföll konstruerat och att det inte stämde med Alriks karaktär i övrigt. Strindberg svarade att det inte spelade någon roll vad det var för brott, huvudsaken var "att ett lik låg i lasten likgiltigt vilket". Han ville inte ändra något utan fortsatte "Jag tror att författaren under febern ledes rätt, om han ock efteråt på nykter kaluf tycker att ett kunnat vara ett annat. Därför törs jag nästan aldrig ändra, och när jag ändrat har jag fördärvat. Summa summarum vad jag haver skrivit det haver jag skrivit!".

Strindberg anknyter i novellen till sina egna problem som diktare och människa. Den behandlar ämnen som skuld och befrielse och sammanblandningen av fantasi och verklighet öppnade för en ny fantasi- och dröminspirerad diktning som "Ett drömspel".

I förordet till novellantologin Svenska berättare (1952) beskrev Artur Lundkvist novellen på följande sätt:

"En livshistoria om besvikelse och nederlag, en lågande själs skeppsbrott bland vardagskravens trivialiteter, har fått uttryck i en prosasymfoni som samtidigt är en koncentrerad roman, en fantastisk ordmålning, buren av orgelmusik och lyftande sig i mäktiga böljor. Klockaren på Rånö är en äkta Strindbergsgestalt: nederlagskänslan och självmedlidandet i sin tragikomiska förklädnad omsusas av titaniska drömmerier. Den till extas uppiskade verklighetskonflikten låter på samma gång den utsattes vaksamhet, den överkänsliges misstro, det nevrotiska temperamentets stormighet framträda på ett typiskt strindbergskt sätt."

Tre porträtt

Tre porträtt. Tre kortromaner. Tre berättelser om märkliga levnadsöden och  den förunderliga samtiden. I centrum för allt står berättaren själv som efterhand framstår som bokens verkliga huvudperson. Klas Östergren har sällan varit bättre och mer tankeväckande i denna bok från 2002.

Kvinna i starkt ljus handlar om en politiker, Eva, som är gift med den notoriska spelaren Jörgen. Berättaren kör den berusade Jörgen hem en kväll, vilket leder till berättaren och Eva inleder en kärleksaffär, som avbryts när hon blir invald i EU-parlamentet. I Bryssel råkar Eva ut för ett bankrån och för att lugna en gammal dam säger hon att rånet snart ska vara över och berättar precis vad som ska hända fram till att rånaren ger sig av. Detta visar sig vara exakt vad som sker och Eva blir misstänkt för samröre med rånaren. Hon blir utsatt för hård massmedial press, och dessutom för utpressning av rånaren som förlorat sitt byte. Berättaren får av Jörgen veta att Eva tidigare har upplevt rånet i en dröm och att hon haft ytterligare en dröm om en roulettvinst på spelklubben. Berättaren går dit för att spela på de siffror som Jörgen nämnt, eftersom Jörgen själv är portad på klubben, och han vinner en halv miljon. När berättaren träffar Eva en sista gång förnekar hon att hon haft sanndrömmar och att Jörgen har hittat på allt. "Hur han burit sig åt för att få det hela att fungera skulle jag aldrig få veta och det ville jag heller inte. Den kunskapen var förenad med livsfara."

Kamrat i blå uniform är berättelsen om en dyster kamrat till berättaren som efter att i hela sitt liv tjänat Stockholms lokaltrafik plötsligt tycker sig ha funnit en ny mening med sitt liv. Han är närmast euforisk och nyfrälst när berättaren möter honom, men strax därefter "exploderar" han när ett kärl i huvudet brister och han avlider omedelbart.

I den sista berättelsen Kollega med gul skål träffar berättaren en författarkollega på ett möte och överlåter till honom ett uppdrag om att dokumentera en svensk familj som gått med på att donera sitt hem till arkivering för framtida forskning. Familjen visar sig vara helt utan konflikter och problem och resultatet blir att kollegan skriver ett märkligt drama utan dramatik om denna perfekta familj.

En lust att leva

En lust att leva (The Wanting Seed, 1962) är en dystopisk framtidsvision av Anthony Burgess som lite oförtjänt hamnat i skuggan av den mer bekanta A Clockwork Orange. Burgess är en författare som ofta rör sig mellan uppsluppen humor och blodigt allvar utan att gränsen är tydlig och En lust att leva är förmodligen hans mest makabra verk i den vägen.

En lust att leva utspelar sig i ett framtida England och är en roman som framför allt belyser överbefolkningsproblemet. Detta försöker man i romanen lösa med fortplantningsförbud och uppmuntran till homosexualitet. Men befolkningen växer ändå, liksom bristen på livsmedel och kannibalism börjar förekomma bland folket. Ett krigsministerium ser då en lösning på dilemmat och startar ett påhittat krig där befolkningen ställs mot varandra på slagfälten och där liken tas om hand och förvandlas till välsmakande köttkonserver. Samtidigt blir detta krig ett tillfälle att befria samhället från störande folkelement som ligister, upprorsmakare och alltför fertila kvinnor.

En gåtfull vänskap

En gåtfull vänskap är en finstämd och berörande berättelse av en av japans främsta författare, Yoko Ogawa, som med denna roman introduceras på svenska.

Romanen handlar om en ung kvinna som börjar arbeta som hemhjälp åt en äldre matematikprofessor. Denne har efter en olycka drabbats av en hjärnskada och kan bara minnas de senaste åttio minuterna av sitt liv. Lågmält och osentimentalt skildras den egenartade vänskap som växer fram mellan kvinnan, hennes tioårige son och professorn, som introducerar dem för matematikens sällsamma värld och får dem att se tillvaron på ett nytt sätt.

1Q84. Första boken.

Tokyo 1984. Den unga kvinnan Aomame sitter i en stillastående taxi på motorvägen, försenad till ett viktigt möte. Tonerna av Janaceks Sinfonietta ljuder i bilradion och chauffören föreslår att hon lämnar taxin och klättrar nedför en trappa på motorvägsbron. Aomame nappar på förslaget och upplever då att hon har förflyttats till en parallell verklighet. Hon läser artiklar i tidningar om händelser hon inte alls känner igen och på himlen lyser två månar. Hon kallar denna alternativa värld för 1Q84, där Q står för questionmark.

Aomame, något av en japansk Lisbeth Salander, är personlig tränare och i hemlighet lönnmördare åt en organisation som skyddar kvinnor som utsatts för våld. Genom denna verksamhet leds hon till grundaren för en märklig religiös sekt vilket kommer att förändra hennes tillvaro.

Den andra huvudpersonen är Tengo som är en opublicerad författare. Han får i uppdrag att språkligt bearbeta det lovande men illa skrivna romanmanuskriptet Luftpuppan, författat av den dyslektiska och tillbakadragna tonåringen Fukaeri för att i hemlighet lansera denne som litterär stjärna. Fukaeri visar sig ha en bakgrund i den gåtfulla sekten Sakigake som man anar kommer att förena Aomame och Tengo.

Den första delen av 1Q84-trilogin är en i grunden ganska enkel historia där Aomames och Tengos öden skildras i alternerande kapitel utan några större berättartekniska finesser. Men efterhand leder berättelsen in i allt mer förunderliga komplikationer och sammanhang och man dras fascinerad in i denna säregna fiktiva värld. Murakami är en författare som på ett unikt sätt förenar lättsam populärkultur med djupgående metafysiska spekulationer och man ser fram emot att läsa fortsättningen av denna berättelse.

Nattens lekar

1947 gav Stig Dagerman ut Nattens lekar. Efter att tidigare ha firat triumfer med romanerna Ormen och De dömdas ö och reseskildringen Tysk höst var det hans första novellsamling. Boken innehåller sjutton noveller varav flera tidigare varit publicerade i tidskrifter. Det är väl framför allt de realistiska berättelserna i bokens första hälft som blivit klassiker, titelnovellen om pojken som ägnar sig åt nattliga lekar och fantasier för att uthärda sin tillvaro, pubertetsångesten i Bon soir och familjedramat Var är min islandströja? med sina virtuosa inre monologer.

De symboliska och expressionistiska novellerna i bokens senare del är av lite mer skiftande kvalitet och intresse. Bäst fungerar det när realism och symbolik flyter samman som i  Den hängdes träd och Tornet och källan. Av de symboliska berättelserna utgör den avslutande novellen Vår nattliga badort en egenartad höjdpunkt. Det är en suggestiv berättelse där människans sanna tillvaro framställs som en skräpig och smutsig badort.  

Birgitta svit

Stig Dagerman läser sin vackra Birgitta svit:

 

I vilket vatten är den vinge doppad
som dryper svårmod över jordens panna?
I vilket mörker har vårt träd gått vilse,
det där duvan sedan länge sover?
Fråga inte natten. Inte himlen heller.
Natten är en bro, dess räck är döda frågor.
Himlen är ett valv av alla döda tårar.
Nattens sjukdom är ett vaket ögas glans.
Himlens sjukdom heter stjärnor.
Vad min egen heter vet jag icke.
Men det finns en värk i universum
som blott en icke älskad känner.
Det finns en grav för våra öppna båtar.
Det finns ett hav där fallna stjärnor sover
när deras värk för alltid slocknat.
Jag är en fallen stjärna själv, Birgitta.
Jag föll fel. Jag föll till jorden.
Jag är en del av jordens värk.

Orakelnatten

Slumpens inverkan på livet, berättelser inuti andra berättelser. Orakelnatten är i alla avseenden en typisk Austerroman. Den ställer frågor om skrivandet, förhållandet mellan verklighet och fiktion och om man omedvetet kan påverka händelser innan de inträffar. Det är en lika intrikat som fascinerande läsupplevelse.

Huvudpersonen Sidney Orr har just återhämtat sig från en nästan dödlig sjukdom när han köper en ny blå anteckningsbok från Portugal. I den börjar han skriva en historia om en man vid namn Nick Bowen som efter att drabbats av en olycka beslutar sig för att förändra sitt liv. Det blir en berättelse i berättelsen som dessutom öppnar sig i ytterligare ett berättarplan: Bowen läser nämligen en bok med titeln Orakelnatten, som uppges vara en efterlämnad roman av författaren Sylvia Maxwell. Ännu ett berättarspår utgör vänskapen med John Trause, även han författare (Trause är för övrigt ett anagram för Auster), och Orrs reflektioner över sitt äktenskap med hustrun Grace. Staden New York spelar, som alltid hos Auster, också en framträdande roll. 

Raga. Att nalkas den osynliga kontinenten.

I Raga. Att nalkas den osynliga kontinenten riktar Le Clézio blickarna mot ön Pentecote, eller Raga som den heter på invånarnas eget språk, som tillhör ögruppen Vanuatu. I boken sammanflätas fakta, fiktion, myter och legender för att skildra öns historia och dess kultur som nästan ödelagts av kolonialismens hänsynslöshet och den nutida globaliseringen.

Boken rymmer en tydlig kritik och indignation över västvärldens osynliggörande av denna del av världen. Men boken präglas framför allt av Le Clèzios poetiskt förtätade språk. Få skriver lika vackert och suggestivt som denne lysande berättare och egentligen är den så mycket mer än en traditionell reseskildring.

Privatliv av Chen Ran

Chen Ran, född 1962, står i främsta ledet bland de unga kvinnliga kinesiska författare som väckt uppseende på senare år. Romanen Privatliv från 1996 som skildrar tabubelagda ämnen som sex, psykisk sjukdom och politik har blivit något av en kultbok för unga kineser.

Romanen handlar om Ni Niuniu. Efter en rad omvälvande händelser som lett till psykiskt sammanbrott har hon dragit sig tillbaka ensam i sin i lägenhet för att samla sina tankar på papper. Hon minns sin tålmodiga mor och sin brutale far, den sensuella änkan He som blir hennes bästa vän och stora kärlek, det komplicerade förhållandet till magister T som hon både hatar och åtrår och förälskelsen i skolkamraten Yin Nan. Massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989 spelar också en viktig roll i handlingen, även om det aldrig sägs rakt ut vad som åsyftas.

Chen Ran är en djärv författare. Hennes språk är sinnligt, tätt, metaforladdat och frammanar Ni Niunius främlingskap i tillvaron på ett suggestivt sätt. Privatliv handlar om att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle och den unga kinesiska generationens erfarenheter av en smärtsam brytningstid. Den framstår kanske främst som individualistens protest mot ett kollektivistiskt samhälles krav på anpassning och likformighet.

Hetta av Ian McEwan

I Hetta visar Ian McEwan upp en ny sida av sitt författarskap. Humor är något som man knappast alls har förknippat den brittiske författaren med tidigare men här är en roman som kan påminna om Anthony Burgess hejdlöst komiska romantragedier, även om McEwan förstås är mer återhållsam och sofistikerad i sin berättarstil. Romaner som strävar efter att vara konstant komiska kan ibland vara ganska påfrestande, men när ett seriöst ämne som klimathotet här kontrasteras med tragikomiska inslag blir det ganska lysande.

Huvudpersonen Michael Beard är en synnerligen osympatisk karaktär. En gång en uppburen fysiker vars karriär krönts med nobelpriset, nu en fet, egocentrisk och manipulativ kvinnojägare inne på sitt femte äktenskap. Romanen utspelar sig i tre delar med några års mellanrum. I den första tvingas han för att hålla forsarskenet uppe följa med till en komiskt skildrad forskarexpedition till Spetsbergen. Men det är först vid återkomsten som handlingen tar riktig fart när en yngre kollega råkar ut för en märklig och dödlig olycka vilket blir Beards dubbla lycka. Dels får han tillfälle till en gruvlig hämnd på sin hustrus älskare och dels kommer han över den dödes sensationella forskning om artificiell fotosyntes.

I den andra delen hamnar Beard i fokus för ett förödmjukande mediadrev om hans kvinnosyn men börjar samtidigt bygga upp ett rykte för den forskning om att utvinna energi ur vatten som han tagit för sin egen. Hoppet ställs till att Beard ska vara mannen som räddar världen från klimathoten. Men i den avslutande delen börjar sveken komma ifatt honom och berättelsen får sin oundvikliga upplösning i New Mexicos ökenhetta.

Hetta är en roman om ett angeläget ämne, den globala uppvärmningen. McEwan är väl påläst om ämnet och lyckas bra med att väva in de vetenskapliga inslagen och resonemangen i romanen. Men frågan är om inte det allvarligt syftande ämnet överskuggas av de komiska inslagen där inte minst en scen som involverar en främling på ett tåg och en chipspåse utgör en oförglömlig höjdpunkt.

Staden och hundarna

1963 fick den blott tjugosexårige Mario Vargas Llosa sitt stora genombrott med romanen Staden och hundarna. Femtio år senare ges den ut i en nyöversättning.

Romanen skildrar Vargas Llosas egna upplevelser från militärskolan Leoncio Prado i Lima. Skolan drivs med militär disciplin och präglas av machokultur, korruption och pennalism vilket framstår som en miniatyr av det peruanska samhället.

Handlingen skildrar en grupp elever med öknamn som Jaguaren, Poeten och Slaven och kretsar kring stölden av ett examensprov. Slaven blir under mystiska omständigheter skjuten vid en militärövning sedan han angivit en skolkamrat för stölden. Berättarstilen är typisk för den latinamerikanska romankonsten där Vargas Llosa hela tiden växlar mellan olika tids- och personperspektiv. Detta ställer vissa krav på läsaren samtidigt som man aldrig tappar intresset för personerna och hur handlingen framskrider.

Staden och hundarna ses som starten på den så kallade Latinamerikanska boomen med författare som Carlos Fuentes, Gabriel García Márquez och Julio Cortázar. För mig framstår Vargas Llosa som den främste och mångsidigaste av dessa författare och en av de största romanförfattarna i modern tid överhuvudtaget. Senare mästerverk som Det gröna huset, Samtal i Katedralen och Krigets vid världens ände är kanske mer fullödiga, men även Staden och hundarna framstår som ett omistligt verk.

Elefanten som gick upp i rök

Haruki Murakami

Haruki Murakami är mest känd som romanförfattare men har även skrivit många noveller. Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser är den enda bok med hans noveller som finns översatt till svenska. Den utgavs 1996 och finns nu i en ny utgåva. Den kan även läsas på engelska under titeln The Elephant vanishes.

Murakamis noveller liknar inget annat. Det är ofta lätt absurda berättelser om hur surrealistiska händelser smyger sig in i vardagen. En man upptäcker att hans hem håller på att invaderas av små TV-varelser, ett ungt par tvingas av ödet att råna ett bageri, en elefant försvinner spårlöst från en kommunal djurpark...

Murakamis noveller kännetecknas ofta av en skruvad humor men också av mycket vemod över livet och tidens förgängelse. Mest minnesvärd är kanske titelberättelsen som skildrar en man som drabbas av djup melankoli sedan en elefant på stadens djurpark en dag är oförklarligt försvunnen. Men även i de övriga av de sjutton novellerna bevisar Murakami att han är en av samtidens mest egensinniga och läsvärda författare.

Afrikaresenären Artur Lundkvist

Artur Lundkvist var en av de stora resenärerna i svensk litteratur. En fascination för Afrika fanns tidigt. För Lundkvist var Afrika "mina ungdomsdrömmars land framför andra: den omedelbara upplevelsens, de uråldriga hemligheternas och omedvetna skräckföreställningarnas kontinent".

Den första afrikaresan gjordes i början 1930-talet och skildras i Negerkust (1933). Resan finansierades med ett antal resereportage som Lundkvist hade bett om att få skriva i Dagens Nyheter och gick med lastbåt till Durban. Lundkvist var dåligt förberedd på vad som väntade. Hans utrustning bestod av alldeles för varma kläder, kraftiga stövlar för djungelvandringar som aldrig kom till användning och en tung pistol med tillhörande skott. Han hade heller ingen returbiljett att visa upp vilket vållade mycket besvär. Lundkvist reste mest genom de välbefolkade och halvt vita områdena i Sydafrika och sydöstra Afrika och fick aldrig tillfälle att tränga djupare in i det svarta Afrika. Resan blev en besvikelse. I stället för sina primitivistiska önskedrömmar såg han mest social misär och motbjudande kolonialism.

Den andra afrikaresan företogs 1947-48 och skildras i Negerland (1949). Denna gång gick resan norrifrån genom ett suggestivt skildrat Sahara. Lundkvist uppsökte nu mer isolerade områden och byar och fick uppleva mer av det ursprungliga Afrika, även om det europeiska inflytandet också ägnas utrymme. Lundkvist var till exempel här tidigt ute med att belysa problemen med rasåtskillnad. I boken finns många suggestiva skildringar av afrikanska miljöer. Fascinerande blev inte minst mötet med Zanzibar:

"Ett levande förflutet, en tidlös orientalism präglar Zanzibar. Något av sagoåldern dröjer ännu kvar på denna fruktbara, monsunsvepta tropikö. Ett halvt stagnerat och ändock vitalt liv uppfyller de gamla husen och gränderna. Gravmonumenten, ruinerna, minnena sprider sin förgängelsestämning, men människomyllret och blomsterprakten motväger den"

Även om de förstås är präglade av sin tid är Lundkvists afrikaskildringar alltjämt högst läsvärda. Inte minst stilistiskt har Lundkvist få likar som reseskildrare. För liksom i sina andra reseskildringar är det är en sensibel diktare med en sällsynt sinne för målerisk och detaljskarp iakttagelseförmåga som frammanar sina intryck i dessa böcker.

Liv som gräs

Artur Lundkvist läser Liv som gräs:

 

 

Gräset arbetar outtröttligt och tvekar aldrig

det spränger sig väg och klättrar över

och på alla hot svarar det med att växa

Yan Lianke

Yan Lianke, en av den samtida kinesiska litteraturen främsta författare, är en av de nominerade till årets Man Booker International Prize. Ett pris som tidigare har tilldelats bland andra Philip Roth, Alice Munro och Ismail Kadaré.

Yan Lianke är en kontroversiell författare som ofta belyser avigsidorna i det samtida Kina med dråplig humor och satir. En roman som handlar om hur politikerna i en liten fattig by beslutar sig för att köpa Lenins balsamerade lik för att locka turister innebar att Yan Lianke fick sparken från sitt arbete på propagandaavdelningen hos Folkets befrielsearmé. Han brottas ständigt med den kinesiska censuren och några av hans romaner har blivit totalförbjudna i Kina.

Yan Lianke utkommer i år med sin första bok på svenska, Drömmen om byn Ding. En roman som handlar om handel med blod och hur AIDS drabbar en liten by på den kinesiska landsbygden.

Skattsökaren av J.M.G. Le Clézio

Den unge Alexis lever i en paradisisk tillvaro med sin familj på Mauritius. Hans far lär honom om stjärnhimlen och berättar om en sjörövarskatt som ska vara gömd på grannön Rodrigues. Men när hans far gör bankrutt och dör tvingas familjen till en betydligt enklare och dystrare tillvaro på öns andra sida och där börjar Alexis drömma att finna sjörövarskatten för att återupprätta familjen.

Så småningom kommer han till Rodrigues och finner platsen som motsvarar den efterlämnade kartan. Där lever han flera år i ensamhet vid havsstranden i ett allt mer desperat sökande efter skatten. Ensamheten bryts när han en dag möter den vackra och gåtfulla infödingsflickan Ouma som inviger honom i naturens och kärlekens mysterier och de lever tillsammans i en tid av lycka.

Till slut finner Alexis grottan där skatten varit gömd, men den visar sig vara tom. Besviken låter han värva sig som soldat i den engelska armén under det första världskriget och skickas till de leriga skyttegravarna i Flandern. Han överlever dock och återkommer till Mauritius, men där möter han nya besvikelser. Modern dör, systern blir nunna och Ouma lämnar honom. Till slut inser han att idyllen aldrig mer blir densamma och att hans livs guldjakt varit förgäves.

Skattsökaren är en berättelse om sökandet efter ett förlorat paradis. Den kan läsas som en allegori om den moderna civilisationens fjärmande från naturen och det ursprungliga livet eller som en romantisk äventyrsberättelse. Men den största behållningen med romanen är ändå det oerhört vackra språket där Mauritius tropiska klimat, vindarna och havet frammanas på ett så sinnligt sätt att det är så nära en direkt fysisk upplevelse man sannolikt kan komma.

Det händer ibland
att vi väcks av en lampa
som inte hör rummet till.
Någon vecklar upp en karta.
Ljuskäglan ringar in en viss stad,
en viss ö, eller ett visst berg,
där någon möjligen väntar oss,
dit vi antagligen borde bege oss.
Allt sker hastigt
och är fort borta.

- Werner Aspenström

Kärlekens geografi

Nina Bouraoui, född 1967, är en ny litterär bekantskap. Hon är ansedd som en Frankrikes främsta författare i sin generation och på svenska finns en rad översatta titlar.

En av dem är Kärlekens geografi. Det är en kort och intensiv roman om en kvinnlig författare som möter en yngre läsare och konstnär. Hon blir besatt av honom och det växer till en alltmer passionerad förälskelse. Hon följer hans arbete på nätet om kvällarna och fantiserar om hans liv. Med ett frenetiskt språk nedtecknar hon och söker sig fram i den labyrintiska förälskelsens karta som titeln syftar på.

Som läsare dras man på ett oemotståndligt sätt in i denna berättelse. Nina Bouraoui skriver en flödande tät och vacker prosa som känns helt originell och fylld av närvaro. Man blir nyfiken på att läsa mer...

Dödens nycker

av José Saramago

Dödens nycker utspelar sig ett anonymt land där döden plötsligt tar paus. Först blir människorna euforiska över att deras dröm om odödlighet har besannats men snart infinner sig stora problem med allt fler sjuka och åldriga medborgare. Efter ett år återupptar döden sin verksamhet, men nu på ett annorlunda sätt. Istället för att infinna sig oannonserat skickar hon ett violett brev till de som ska dö, vilket naturligtvis skapar stor oro bland människorna. Men en man beslutar sig för att svara på brevet och en märklig bekantskap med avsändaren inleds...

Saramagos berättarstil är som vanligt egensinnig, ironisk och ibland lite väl omständlig i sina vindlingar, men Dödens nycker är onekligen en mycket originell och tankeväckande berättelse i linje med tidigare verk som Blindheten och Alla namnen.

Många människor dör som du

Novellformen kan ibland framstå som ganska trevande och otillräcklig och ibland som ett fullödigt koncentrat av en hel roman. Lina Wolffs novellsamling Många människor dör som du hör definitivt till den senare kategorin.

Novellerna utspelar sig ofta i Spanien. De skildrar människor som försöker bryta sig ur begränsningar i livet och hitta ett eget livsrum. I möten med andra tvingas de rannsaka sina liv och inse att tillvaron ofta inte alls blir som man har tänkt sig.

Lina Wolff är en stilsäker berättare som på ett självklart sätt växlar mellan kvinnliga och manliga perspektiv. Hon har ett eget och sinnrikt språk. Novellerna skildrar mänskliga relationer, dess möjligheter, begränsningar och vilka destruktiva handlingar de kan leda till. Berättelserna frammanar ofta mörka och oroväckande känslor men är ofta helt oförutsägbara och kännetecknas ibland av en säregen, svart humor.

Många människor dör som du framstår som en lysande debut av en författare som man vill läsa mer av.

Herr Clerk vår mästare

Minnas är en av Eyvind Johnsons tidiga och mindre kända romaner. Den utkom 1928 och var i själva verket en nedkortad version av ett betydligt större och mer ambitöst romanverk, Herr Clerk vår mästare.

Minnas är en realistisk roman som skildrar några människor i ett litet samhälle. Men ursprungsversionen utspelar också på ett annat plan, nämligen i Himmelriket. Himmelrikskapitlen ströks dock redan innan manuskriptet skickades till förlaget och efter ytterligare nedkortningar utgavs romanen med den nya titeln Minnas. Delar av de borttagna kapitlen publicerades senare i boken Spår förbi Kolonos (1961). Den fullständiga versionen utgavs inte förrän 1998 i Svenska Akademiens serie Svenska klassiker.

Romanen handlar om flera personer kring centralgestalten, den timide bibliotekarien Henrik Clerk. Där finns Ivar Berr som hamnar i social utförsbacke och är inblandad i en olycklig kärlekshistoria, hans bror, den begåvade Martin som undervisas av Herr Clerk och deras mor Antonia som skadas i en bilolycka. Clerk har haft en förbindelse med Antonia och är Ivars far utan att denne känner till det. Den alkoholiserade och demonförföljde J.A. Galén spelar också en framträdande, och som det ska visa sig tragisk, roll. Romanen handlar främst om hur minnen från det förflutna påverkar människor men också om förhållandet mellan individen och kollektivet.

De insprängda himmelriksavsnitten där Gud samtalar med den före detta mördaren Gustafsson som för tillfället styr Himmelriket bryter inte bara den realistiska ramen utan ger också ett mer lättsamt inslag i en annars djupt tragisk berättelse. Greppet med olika berättarplan känns visserligen inte särskilt väl sammanhållet i Herr Clerk vår mästare men pekar ändå på ett intressant sätt fram mot den subtilt komponerade berättarstilen i Johnsons senare romaner som till exempel Livsdagen lång från 1964

Kupa av Marie Norin

Kupa är en absurd och suggestiv liten berättelse skriven på ett poetiskt förtätat språk. Berättarjaget befinner sig i ett hus vid kusten tillsammans med Madam och den mystiske tjänaren herr O. Om det är frivilligt eller under tvång framgår inte, inte heller om huvudpersonen är en man eller en kvinna. Berättarjaget ska utföra någon slags skrivuppgifter åt Madam och träter med Herr O om en radio som ständigt hörs genom väggen. Klimatet är påfrestande, först tät dimma och sedan regn. Dessutom är berättarjaget plågad av fysisk krämpor som efterhand blir allt värre.

Kupa är en roman som fascinerar och väcker frågor. Först och främst titeln, varför heter berättelsen Kupa? Ska den läsas som en allegori över livet? Är det en mardrömsliknande svart komedi om klaustrofobisk instängdhet och kroppsligt förfall?

Romanens motto är Franz Kafkas rader "Att rätt uppfatta en sak och missuppfatta samma sak utesluter inte helt varandra" och det är just denna mångtydighet som gör Kupa till en så fascinerande liten berättelse. Klart är i alla fall att Marie Norin framstår som en av de mer egensinniga författarna i samtida svensk litteratur.

Sokrates död

Sokrates död är en av de mest omskrivna händelserna i filosofins historia. Han dömdes för att ha förlett ungdomen och ska själv ha tömt giftkalken i Aten år 399. Detta är också utgångspunkten för Lars Gyllenstens roman från 1960.

Trots titeln är det dock inte Sokrates själv som står i centrum för handlingen utan hans omgivning, främst dottern Aspasia och hustrun Xantippa. Handlingen utspelas under det dygn då skeppet från Delos återvänder till Aten och upphäver den frist som alla dödsdömda ges under den årligen återkommande seglatsen. Aspasia framstår närmast som huvudpersonen. En av de unga männen ombord på fartyget är hennes pojkvän och för henne blir kärleken starkt förbunden med faderns dödsdom.   

Romanen belyser konflikten som uppstår mellan Sokrates ärelystnad och familjens längtan efter det enkla, okomplicerade livet. Sokrates hade möjlighet att bli fri om han avsade sig sina åsikter men valde att bli martyr för sina idéer, vilket för hustrun framstår som ett obegripligt val. Familjen skildras med sympati medan det är uppenbart att Gyllensten inte ser Sokrates val att dö för sina principer som något föredöme.

Sokrates död är en idéroman där olika livshållningar ställs mot varandra. Men det är även en roman som rymmer stämningsfyllda bilder från den grekiska övärlden och skildringen av Aspasia, som slits mellan nyfunnen kärlekslycka och förtvivlan över faderns öde, är ett minnesvärt personporträtt.

Bei Dao

Bei Dao är en av centralgestalterna i modern kinesisk poesi. Han hör till den grupp poeter som av myndigheterna stämplats som "dunkla" eller "obskyra". De dunkla poeternas diktning är subjektiv och individualistisk och präglas av ibland svårtydda allusioner och metaforer. Deras individualism sågs uppenbarligen som ett hot av de kinesiska myndigheterna, efter händelserna på Himmelska fridens torg 1989 tvingades flera av dem i exil.

Bei Dao uttrycker i sina dikter ofta en känsla av ensamhet och främlingsskap i tillvaron, som i till exempel denna:

Inför världen
är jag ständigt en främling
jag förstår inte dess språk
den förstår inte min tystnad
vårt enda utbyte av varandra
är en gnutta ringaktning
som möttes vi en spegel

Inför mig själv
är jag ständigt en främling
jag fruktar mörkret
men skyler ändå med min kropp
skenet från den enda lampan
min skugga är min älskade
hjärtat min fiende

Josef Kjellgren

Josef Kjellgren föddes 1907 på Mörkö i Södermanland och växte upp på Södermalm i Stockholm. Kjellgren var en av de Fem unga som bröt ny mark i den svenska litteraturen med den modernistiska antologin med samma namn som utkom 1929.

Josef Kjellgrens första böcker var diktsamlingar och reseskildringar. Hans dikter rymmer ett närmast extatiskt hyllande av arbetets glädje. Under det tidiga 1930-talet reste och arbetade sig Kjellgren fram genom Europa. Debutboken hette På snålskjuts genom Europa (senare återutgiven i utökad version som Pank och fågelfri). Reseboken Spansk odyssé från 1932 ger en intressant tidsbild från Spanien strax före inbördeskriget.

Det var emellertid med kollektivromanen Människor kring en bro från 1935 som Kjellgren fick sitt stora genombrott. Romanen skildrar byggandet av Västerbron i Stockholm. Kjellgren framhåller även här arbetets glädje och gemenskap men skildrar också klassförtryck och orättvisor. Flera av Kjellgrens berättelser skildrar sjömanslivet, novellsamlingen Skott i vattenlinjen (1936) och inte minst den stora romansvit som inleddes med Smaragden (1939) och fortsatte med Guldkedjan (1940) och Kamratskap mellan män (1947).  Det är omdiskuterat om Kjellgrens berättelser byggde på egna erfarenheter eller bara var läsefrukter.

Romansviten om S/S Smaragden kunde ha blivit betydligt större, men tuberkulosen satte stopp för planerna. Den avslutande, postuma delen Nu seglar jag (1948) fullbordades av författarkollegan och barndomsvännen Erik Asklund. Tre år senare utgavs Kjellgrens samlade skrifter. Asklunds inledande levnadsteckning bär rubriken Kamratskapets diktare.

Det är just som kamratskapets och solidaritetens diktare framför andra som Kjellgren gjort sin bestående insats i svensk litteratur.