Bei Dao är en av centralgestalterna i modern kinesisk poesi. Han hör till den grupp poeter som av myndigheterna stämplats som "dunkla" eller "obskyra". De dunkla poeternas diktning är subjektiv och individualistisk och präglas av ibland svårtydda allusioner och metaforer. Deras individualism sågs uppenbarligen som ett hot av de kinesiska myndigheterna, efter händelserna på Himmelska fridens torg 1989 tvingades flera av dem i exil.
Bei Dao uttrycker i sina dikter ofta en känsla av ensamhet och främlingsskap i tillvaron, som i till exempel denna:
Inför världen
är jag ständigt en främling
jag förstår inte dess språk
den förstår inte min tystnad
vårt enda utbyte av varandra
är en gnutta ringaktning
som möttes vi en spegel
Inför mig själv
är jag ständigt en främling
jag fruktar mörkret
men skyler ändå med min kropp
skenet från den enda lampan
min skugga är min älskade
hjärtat min fiende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar