Sokrates död är en av de mest omskrivna händelserna i filosofins historia. Han dömdes för att ha förlett ungdomen och ska själv ha tömt giftkalken i Aten år 399. Detta är också utgångspunkten för Lars Gyllenstens roman från 1960.
Trots titeln är det dock inte Sokrates själv som står i centrum för handlingen utan hans omgivning, främst dottern Aspasia och hustrun Xantippa. Handlingen utspelas under det dygn då skeppet från Delos återvänder till Aten och upphäver den frist som alla dödsdömda ges under den årligen återkommande seglatsen. Aspasia framstår närmast som huvudpersonen. En av de unga männen ombord på fartyget är hennes pojkvän och för henne blir kärleken starkt förbunden med faderns dödsdom.
Romanen belyser konflikten som uppstår mellan Sokrates ärelystnad och familjens längtan efter det enkla, okomplicerade livet. Sokrates hade möjlighet att bli fri om han avsade sig sina åsikter men valde att bli martyr för sina idéer, vilket för hustrun framstår som ett obegripligt val. Familjen skildras med sympati medan det är uppenbart att Gyllensten inte ser Sokrates val att dö för sina principer som något föredöme.
Sokrates död är en idéroman där olika livshållningar ställs mot varandra. Men det är även en roman som rymmer stämningsfyllda bilder från den grekiska övärlden och skildringen av Aspasia, som slits mellan nyfunnen kärlekslycka och förtvivlan över faderns öde, är ett minnesvärt personporträtt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar