Staden och hundarna

1963 fick den blott tjugosexårige Mario Vargas Llosa sitt stora genombrott med romanen Staden och hundarna. Femtio år senare ges den ut i en nyöversättning.

Romanen skildrar Vargas Llosas egna upplevelser från militärskolan Leoncio Prado i Lima. Skolan drivs med militär disciplin och präglas av machokultur, korruption och pennalism vilket framstår som en miniatyr av det peruanska samhället.

Handlingen skildrar en grupp elever med öknamn som Jaguaren, Poeten och Slaven och kretsar kring stölden av ett examensprov. Slaven blir under mystiska omständigheter skjuten vid en militärövning sedan han angivit en skolkamrat för stölden. Berättarstilen är typisk för den latinamerikanska romankonsten där Vargas Llosa hela tiden växlar mellan olika tids- och personperspektiv. Detta ställer vissa krav på läsaren samtidigt som man aldrig tappar intresset för personerna och hur handlingen framskrider.

Staden och hundarna ses som starten på den så kallade Latinamerikanska boomen med författare som Carlos Fuentes, Gabriel García Márquez och Julio Cortázar. För mig framstår Vargas Llosa som den främste och mångsidigaste av dessa författare och en av de största romanförfattarna i modern tid överhuvudtaget. Senare mästerverk som Det gröna huset, Samtal i Katedralen och Krigets vid världens ände är kanske mer fullödiga, men även Staden och hundarna framstår som ett omistligt verk.

Elefanten som gick upp i rök

Haruki Murakami

Haruki Murakami är mest känd som romanförfattare men har även skrivit många noveller. Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser är den enda bok med hans noveller som finns översatt till svenska. Den utgavs 1996 och finns nu i en ny utgåva. Den kan även läsas på engelska under titeln The Elephant vanishes.

Murakamis noveller liknar inget annat. Det är ofta lätt absurda berättelser om hur surrealistiska händelser smyger sig in i vardagen. En man upptäcker att hans hem håller på att invaderas av små TV-varelser, ett ungt par tvingas av ödet att råna ett bageri, en elefant försvinner spårlöst från en kommunal djurpark...

Murakamis noveller kännetecknas ofta av en skruvad humor men också av mycket vemod över livet och tidens förgängelse. Mest minnesvärd är kanske titelberättelsen som skildrar en man som drabbas av djup melankoli sedan en elefant på stadens djurpark en dag är oförklarligt försvunnen. Men även i de övriga av de sjutton novellerna bevisar Murakami att han är en av samtidens mest egensinniga och läsvärda författare.

Afrikaresenären Artur Lundkvist

Artur Lundkvist var en av de stora resenärerna i svensk litteratur. En fascination för Afrika fanns tidigt. För Lundkvist var Afrika "mina ungdomsdrömmars land framför andra: den omedelbara upplevelsens, de uråldriga hemligheternas och omedvetna skräckföreställningarnas kontinent".

Den första afrikaresan gjordes i början 1930-talet och skildras i Negerkust (1933). Resan finansierades med ett antal resereportage som Lundkvist hade bett om att få skriva i Dagens Nyheter och gick med lastbåt till Durban. Lundkvist var dåligt förberedd på vad som väntade. Hans utrustning bestod av alldeles för varma kläder, kraftiga stövlar för djungelvandringar som aldrig kom till användning och en tung pistol med tillhörande skott. Han hade heller ingen returbiljett att visa upp vilket vållade mycket besvär. Lundkvist reste mest genom de välbefolkade och halvt vita områdena i Sydafrika och sydöstra Afrika och fick aldrig tillfälle att tränga djupare in i det svarta Afrika. Resan blev en besvikelse. I stället för sina primitivistiska önskedrömmar såg han mest social misär och motbjudande kolonialism.

Den andra afrikaresan företogs 1947-48 och skildras i Negerland (1949). Denna gång gick resan norrifrån genom ett suggestivt skildrat Sahara. Lundkvist uppsökte nu mer isolerade områden och byar och fick uppleva mer av det ursprungliga Afrika, även om det europeiska inflytandet också ägnas utrymme. Lundkvist var till exempel här tidigt ute med att belysa problemen med rasåtskillnad. I boken finns många suggestiva skildringar av afrikanska miljöer. Fascinerande blev inte minst mötet med Zanzibar:

"Ett levande förflutet, en tidlös orientalism präglar Zanzibar. Något av sagoåldern dröjer ännu kvar på denna fruktbara, monsunsvepta tropikö. Ett halvt stagnerat och ändock vitalt liv uppfyller de gamla husen och gränderna. Gravmonumenten, ruinerna, minnena sprider sin förgängelsestämning, men människomyllret och blomsterprakten motväger den"

Även om de förstås är präglade av sin tid är Lundkvists afrikaskildringar alltjämt högst läsvärda. Inte minst stilistiskt har Lundkvist få likar som reseskildrare. För liksom i sina andra reseskildringar är det är en sensibel diktare med en sällsynt sinne för målerisk och detaljskarp iakttagelseförmåga som frammanar sina intryck i dessa böcker.

Liv som gräs

Artur Lundkvist läser Liv som gräs:

 

 

Gräset arbetar outtröttligt och tvekar aldrig

det spränger sig väg och klättrar över

och på alla hot svarar det med att växa

Yan Lianke

Yan Lianke, en av den samtida kinesiska litteraturen främsta författare, är en av de nominerade till årets Man Booker International Prize. Ett pris som tidigare har tilldelats bland andra Philip Roth, Alice Munro och Ismail Kadaré.

Yan Lianke är en kontroversiell författare som ofta belyser avigsidorna i det samtida Kina med dråplig humor och satir. En roman som handlar om hur politikerna i en liten fattig by beslutar sig för att köpa Lenins balsamerade lik för att locka turister innebar att Yan Lianke fick sparken från sitt arbete på propagandaavdelningen hos Folkets befrielsearmé. Han brottas ständigt med den kinesiska censuren och några av hans romaner har blivit totalförbjudna i Kina.

Yan Lianke utkommer i år med sin första bok på svenska, Drömmen om byn Ding. En roman som handlar om handel med blod och hur AIDS drabbar en liten by på den kinesiska landsbygden.