2 april 2013

Hetta av Ian McEwan

I Hetta visar Ian McEwan upp en ny sida av sitt författarskap. Humor är något som man knappast alls har förknippat den brittiske författaren med tidigare men här är en roman som kan påminna om Anthony Burgess hejdlöst komiska romantragedier, även om McEwan förstås är mer återhållsam och sofistikerad i sin berättarstil. Romaner som strävar efter att vara konstant komiska kan ibland vara ganska påfrestande, men när ett seriöst ämne som klimathotet här kontrasteras med tragikomiska inslag blir det ganska lysande.

Huvudpersonen Michael Beard är en synnerligen osympatisk karaktär. En gång en uppburen fysiker vars karriär krönts med nobelpriset, nu en fet, egocentrisk och manipulativ kvinnojägare inne på sitt femte äktenskap. Romanen utspelar sig i tre delar med några års mellanrum. I den första tvingas han för att hålla forsarskenet uppe följa med till en komiskt skildrad forskarexpedition till Spetsbergen. Men det är först vid återkomsten som handlingen tar riktig fart när en yngre kollega råkar ut för en märklig och dödlig olycka vilket blir Beards dubbla lycka. Dels får han tillfälle till en gruvlig hämnd på sin hustrus älskare och dels kommer han över den dödes sensationella forskning om artificiell fotosyntes.

I den andra delen hamnar Beard i fokus för ett förödmjukande mediadrev om hans kvinnosyn men börjar samtidigt bygga upp ett rykte för den forskning om att utvinna energi ur vatten som han tagit för sin egen. Hoppet ställs till att Beard ska vara mannen som räddar världen från klimathoten. Men i den avslutande delen börjar sveken komma ifatt honom och berättelsen får sin oundvikliga upplösning i New Mexicos ökenhetta.

Hetta är en roman om ett angeläget ämne, den globala uppvärmningen. McEwan är väl påläst om ämnet och lyckas bra med att väva in de vetenskapliga inslagen och resonemangen i romanen. Men frågan är om inte det allvarligt syftande ämnet överskuggas av de komiska inslagen där inte minst en scen som involverar en främling på ett tåg och en chipspåse utgör en oförglömlig höjdpunkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar