1Q84. Första boken.

Tokyo 1984. Den unga kvinnan Aomame sitter i en stillastående taxi på motorvägen, försenad till ett viktigt möte. Tonerna av Janaceks Sinfonietta ljuder i bilradion och chauffören föreslår att hon lämnar taxin och klättrar nedför en trappa på motorvägsbron. Aomame nappar på förslaget och upplever då att hon har förflyttats till en parallell verklighet. Hon läser artiklar i tidningar om händelser hon inte alls känner igen och på himlen lyser två månar. Hon kallar denna alternativa värld för 1Q84, där Q står för questionmark.

Aomame, något av en japansk Lisbeth Salander, är personlig tränare och i hemlighet lönnmördare åt en organisation som skyddar kvinnor som utsatts för våld. Genom denna verksamhet leds hon till grundaren för en märklig religiös sekt vilket kommer att förändra hennes tillvaro.

Den andra huvudpersonen är Tengo som är en opublicerad författare. Han får i uppdrag att språkligt bearbeta det lovande men illa skrivna romanmanuskriptet Luftpuppan, författat av den dyslektiska och tillbakadragna tonåringen Fukaeri för att i hemlighet lansera denne som litterär stjärna. Fukaeri visar sig ha en bakgrund i den gåtfulla sekten Sakigake som man anar kommer att förena Aomame och Tengo.

Den första delen av 1Q84-trilogin är en i grunden ganska enkel historia där Aomames och Tengos öden skildras i alternerande kapitel utan några större berättartekniska finesser. Men efterhand leder berättelsen in i allt mer förunderliga komplikationer och sammanhang och man dras fascinerad in i denna säregna fiktiva värld. Murakami är en författare som på ett unikt sätt förenar lättsam populärkultur med djupgående metafysiska spekulationer och man ser fram emot att läsa fortsättningen av denna berättelse.

Nattens lekar

1947 gav Stig Dagerman ut Nattens lekar. Efter att tidigare ha firat triumfer med romanerna Ormen och De dömdas ö och reseskildringen Tysk höst var det hans första novellsamling. Boken innehåller sjutton noveller varav flera tidigare varit publicerade i tidskrifter. Det är väl framför allt de realistiska berättelserna i bokens första hälft som blivit klassiker, titelnovellen om pojken som ägnar sig åt nattliga lekar och fantasier för att uthärda sin tillvaro, pubertetsångesten i Bon soir och familjedramat Var är min islandströja? med sina virtuosa inre monologer.

De symboliska och expressionistiska novellerna i bokens senare del är av lite mer skiftande kvalitet och intresse. Bäst fungerar det när realism och symbolik flyter samman som i  Den hängdes träd och Tornet och källan. Av de symboliska berättelserna utgör den avslutande novellen Vår nattliga badort en egenartad höjdpunkt. Det är en suggestiv berättelse där människans sanna tillvaro framställs som en skräpig och smutsig badort.