Novellen handlar om Alrik Lundstedt som en sommardag 1859 far från Trosa till Stockholm för att utbilda sig till organist vid Musikaliska akademien. Han är en blyg och försagd dagdrömmare med en livlig fantasi där han blir djärv och självsäker.
Alrik blir elev till en musikprofessor som är organist i Jakobs kyrka, vars orgel ägnas en storslagen beskrivning. Han drömmer om en ung flicka som han får syn på bland åhörarna i kyrkan. Han vågar inte närma sig henne men i hans fantasi blir hon hans förlovade. Alrik blir så småningom klockare och skollärare på Rånö i Stockholms skärgård och fortsätter att fantasifullt förgylla den trista verkligheten.
Mot slutet av novellen kommer en överraskande upplysning som ger en förklaring till att Alriks drömmartillvaro. Den har sin grund i en barndomsupplevelse där hans mor dött under dunkla omständigheter. Alrik var inte själv delaktig i dådet men skuldkänslorna har gjort att han begravt upplevelsen under sina fantasier och därmed förträngt händelsen. Han berättar det för prästen som lugnar honom och säger att Kristus förlåter allt.
När Strindberg sände novellen till förlaget fann Karl Otto Bonnier att slutet föreföll konstruerat och att det inte stämde med Alriks karaktär i övrigt. Strindberg svarade att det inte spelade någon roll vad det var för brott, huvudsaken var "att ett lik låg i lasten likgiltigt vilket". Han ville inte ändra något utan fortsatte "Jag tror att författaren under febern ledes rätt, om han ock efteråt på nykter kaluf tycker att ett kunnat vara ett annat. Därför törs jag nästan aldrig ändra, och när jag ändrat har jag fördärvat. Summa summarum vad jag haver skrivit det haver jag skrivit!".
Strindberg anknyter i novellen till sina egna problem som diktare och människa. Den behandlar ämnen som skuld och befrielse och sammanblandningen av fantasi och verklighet öppnade för en ny fantasi- och dröminspirerad diktning som "Ett drömspel".
I förordet till novellantologin Svenska berättare (1952) beskrev Artur Lundkvist novellen på följande sätt:
"En livshistoria om besvikelse och nederlag, en lågande själs skeppsbrott bland vardagskravens trivialiteter, har fått uttryck i en prosasymfoni som samtidigt är en koncentrerad roman, en fantastisk ordmålning, buren av orgelmusik och lyftande sig i mäktiga böljor. Klockaren på Rånö är en äkta Strindbergsgestalt: nederlagskänslan och självmedlidandet i sin tragikomiska förklädnad omsusas av titaniska drömmerier. Den till extas uppiskade verklighetskonflikten låter på samma gång den utsattes vaksamhet, den överkänsliges misstro, det nevrotiska temperamentets stormighet framträda på ett typiskt strindbergskt sätt."
